Boxholms Hemträdgårdsförening

Lördagen den 13 juli gjorde vi en bussresa till Tage Andersens Gunillaberg strax väster om Jönköping. Vädrets makter stod oss bi hela dagen. Det enda orosmolnet var att det skulle bli alldeles för varmt att promenera omkring.

Tyvärr var det bara 20 personer som hade anmält sig till resan, men vi genomförde den ändå. Vi i styrelsen hade ju lagt ner en hel del arbete med planering och bokning. Det vore ju också synd om de medlemmar som anmält sig, om vi hade avbokat alltsammans. Som vanligt hade vi planerat ett antal stopp på vägen.

Vid det första stoppet fick vi lära oss lite kulturhistoria. Vi besökte Röttle by strax söder om Gränna.

Chauffören hittade en bra plats i skuggan.

Vi började med att inmundiga vårt medhavda kaffe. De flesta uppsökte skuggan under träden runt parkeringsplatsen.

Målet med besöket var Rasmus kvarn där vi hade en guide bokad. Vi studerade informationstavlan för att se hur vi bäst tog oss till kvarnen. Den väg som turistbyrån föreslog började nere vid hamnen. Dit tog vi oss via en lång brant trappa.

Hamnen användes av bönderna från Visingsö och Västergötland på den tiden kvarnarna i Röttle by var aktiva. Aktiviteten upphörde i början på 1900-talet och hamnen slutade användas. Men på senare år har Röttles byalag rustat upp hamnen till något som liknar det ursprungliga skicket.

Från hamnen följde vi en slingrande stig där det fanns informationstavlor på strategiska platser. För att hålla naturen öppen användes får som betade alldeles intill stigen.

Vid vissa avsnitt var det branta uppförsbackar. Hamnen ligger lägre än parkeringsplatsen och Rasmus kvarn ligger högre. Det var alltså en ganska lång uppförsbacke.

Det äldsta namnet på Röttle var Rytlofors, "den rytande forsen". Detta är svårt att föreställa sig idag när man ser den lilla rännilen som bildar Röttle å. I början av 1900-talet började man leda vattnet hela vägen från sjöarna Bunn och Ören via kulvetar för att generera elektricitet.

Kvar i Röttle å är bara en bråkdel av det ursprungliga flödet.

Ovanför Rasmus kvarn finns en damm för att kunna styra vattenflödet. I bakgrunden syns Röttlebron som byggdes i mitten av 60-talet som en del av E4.

Var och en gick turistvägen i sin egen takt och de som kom fram först fick vänta tills alla hade kommit.

När alla hade kommit berättade guiden lite om historien runt Röttle by och Rasmus kvarn i synnerhet. Därefter fick vi gå in och han berättade hur malningen går till. Därefter startade kvarnen och en säck säd maldes till mjöl. Som avslutning kunde de som ville köpa påsar med ekologiskt mjöl som malts i Rasmus kvarn.

Nästa stopp gjorde vi vid Brunstorps gård som ligger inom Huskvarnabergens naturreservat, mellan Brunstorpsberget och gamla E4 i norra delen av Huskvarna.

På 50- och 60-talet minskade intresset för fruktträd i hemträdgårdarna. För att rädda det sortmaterial som var på väg att försvinna, väcktes tanken på en s k fruktträdsbank. Planteringen av träd påbörjades våren 1979 med material som kunde anskaffas från plantskolorna. Gamla lokala sorter från Småland, östra Västergötland samt Östergötland uppsöktes bl.a. genom upprop i radio och tidningar.

Här finns gamla byggnader som restaurerats, en genbank för fruktträd och en trädgård med ett unikt sortiment av nytto- och prydnadsväxter. Genom sitt skyddade läge mellan Vättern och berget, hänförs området till klimatzon II.

För att pollinera äppelträden fanns det ett stort antal kupor med flitiga bin.

Ett gammalt träd som bevarats.

Ett antal rabatter har färdigställts runt den stora dammen. År 2001 fick trädgårdsdesignern Peter Gaunitz i uppdrag att göra ett förslag på lämpliga artsammansättningar. Resultatet är imponerande. I dammen lever ett par gräskarpar tillsammans med guldfisk, vattensalamandrar och olika vattenlevande insekter.

I rabatterna kunde man hitta ovanliga växter. En kommentar jag fick höra var "Hur kan de sköta allt detta och låta vem som helst komma för att titta utan att ta inträde?".

Det ligger vackert med Vättern strax nedanför. En del tittade på miljön...

och andra studerade speciella växter lite mer noggrant.

När man hade gått runt en stund var det skönt att sitta i skuggan och njuta, kanske med lite dricka från kaféet.

Vad är detta för ett träd med en spiralformad stam???

Efter lunch i Jönköping fortsatte vi till Gunillaberg där vi kunde studera konst av Tage Andersen. Bland det första vi såg när vi klev av bussen var några jättelika tjurar med stora horn.

När vi kom in i trädgården hördes lite ljud från en hus intill ingången. Det var ett svinstall där några stora grisar låg och snarkade.

Därefter gick vi in i något som liknade en gammal lada.

Där fanns mägder av fantasieggande konstruktioner och många bilder togs.

Ett ofta återkommande tema var järnkonstruktioner med knippen av spiralformade rundjärn. Bland annat fanns en säng med sådana ben. När man drog med handen fick man känslan att benet roterade.

Liknande konstruktioner fanns i trädgården. Vi pratade lite med Tage Andersen när han var på väg att mata grisarna. Han berättade att de skulle efterlikna slingrande smala kvistar från marken. Han gjort lite felaktigheter för att ge intryck av levande material som hade rört sig.

Det fanns en stig där man kunde skymta bilder som hängde i skogen...

och vid en damm hade sjöjungfrun hängt av sig sin dräkt. Hon gick förmodligen omkring på land, som en helt vanlig kvinna.

Det fanns mängder av olika djur på området. Uppenbarligen var Tage Andersen mycket mån om att de hade det bra.

Ett par rejäla arbetshästar fanns också, men jag tvivlar på att de används för arbete numera. De lever nog ett underbart pensionärsliv.

På hemvägen stannade vi till vid Rosenlunds rosarium i Jönköping. Där finns omkring 500 olika rossorter. Det fanns också ett kafé där många av oss tog lite kaffe/te med tilltugg.

Skuggan av fotografen visar att det börjar bli sent.

Det fanns ett antal stora rostiga metallkonstruktioner där man förmodligen tänker plantera klängväxter för att få en vacker vägg.

Det fanns mycket att fotografera.

En liknande gunga hade Marianne när hon var liten. Det är hennes önskan att jag skall göra en. Vi får väl se... Nu har jag i alla fall en skiss att titta på.

Vi satte oss i gungan. Genast kom det fram två små barn och frågade om vi ville ha fart. Det ville vi så de började skjuta på. Annars brukar det ju vara föräldrar som skjuter på barnen för att de skall få fart i gungan.

Efter rosariet var det dags för hemfärd. Alla var trötta efter en intensiv resa.